Vart jag än gick idag hade jag en god vän med mig som ville hålla min hand när vi tog oss över övergångsställen. Det kändes ganska löjligt måste jag säga att gå där och hålla någons hand och det är nog inget jag kommer att fortsätta med. Men det var inte så svårt och jag kom nog fram till att jag överhuvudtaget inte går över så många övergångsställen på en vanlig dag. Jag gick över tre på en dag, det var till bussen och sen när vi gick till lutis på håltimmen (som man ser på bilden). Men hade jag varit själv och frågat en främling om handen hade det varit betydligt svettigare.
En bit kaka, Svettigt, Omöjligt.
/Moa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar